Kön går långsamt. Vi är ganska tysta för vi har en aning om vad som väntar oss...
Fnissar lite när vi ser en man kliva ut bilen och gå sakta längs med kön. Sen plötsligt sätter det fart...vi får köra fram en bra bit. Mannen springer efter och han kompisar i bilen stannar inte förrän långt långt fram. Då skrattade vi lite till.
KÖN GÅR EVIGHETSSAKTA!
Så kommer vi då äntligen fram till tullen. Långa köer även där. Inte direkt effektivt om man ska vara ärlig...
Kommer fram till spärren och visar våra körkort.
Summa summarum är att vi som kan identifiera oss får komma in, men då barnen inte har pass får de inte komma in.
KATASTROOOOOOF!
Jag får tokspel och blir lite dramaqueen. Bönar, ber och slutligen svär! På engelska. (För er som inte känner mig så bra så svär jag sällan...)
Vi får köra åt sidan. Känns såå snopet! Det är tokvarmt! Vi kör in på en sidogata till tullen, kliver in i husvagnen och sätter oss ner. Därinne är värmen olidlig.
Hittar karta och ser att det finns 2 campingar vid den Slovenska delen mot havet. Resten ligger inlands. Vi åker dit.
Campingen är något tveksam med att ta emot oss då vi inte har pass, men vi ser troligen så uppgivna ut att de inte kan med annat än att släppa in oss.
Slutar med att vi hamnar på den fina och dyra campingen i Slovenien istället.
Så kommer vi in och hittar en plats på andra raden. Får fråga grannen om hur man gör med elen och han hjälper oss att ringa till expeditionen så att de kommer med sladdkopplingen.
Jag badar i ett lite mer grumligt Medelhav än vi hade väntat oss! Ungarna kollar in poolen. Lite halvkasst med dessa armband som gör att man kan gå in i poolområdet endast 2 ggr per dag. Som förälder kan man alltså inte komma in och kolla ungarna utan får stå utanför och glo över staketet. Åldersmässigt får de bada själva.
Man kan ta med sig solsängen och ligga vid stranden men de flesta ligger ute på den långa bryggan. Badar gör alla från bryggan.
Utsikten är fin!
Ganska mycket båtar och trafik på havet.
Vi har tur som blir av med den som stod framför oss. Det verkar vara en plats som inte är långtidsbokad för det kommer olika ekipage hela tiden. En dag har vi ingen alls framför oss. Då är det som att stå på front line. Markisen är ute och Sverigeflaggan hänger slak.
Här är utsikten från vår lilla plätt.
Nu fick vi nya grannar. En mor och dotter som sover i detta speciella bygge. Måste ju vara otroligt varmt däruppe.
De stannade inte så länge så snart är det fritt framöver igen. Tyvärr verkar vädret bli sämre och prognosen är att det ska regna ganska mycket i minst 10 dagar.
Vi diskuterar hur vi ska göra. Ambassaden ligger i Wien. Det är en bit härifrån. Ska vi åka dit och köpa nya pass för rätt många tusen kronor, och dessutom om vädret inte blir bra? Eller ska vi stanna och vänta ut vädret?
Vi kommer fram till att det bästa är att åka hem när regnet kommer. Inte vidare kul att stanna då.
Så det blev 4 dagar i solen! Sen kom regnet. Då åkte vi hem.
End of story!
Finally! Bara några år senare....
//Family on tour
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar