Kalla grottor och historia i Luxemburg - Kroatien 2016 del 9

Styr kosan mot Luxemburg. Det ska finnas mycket turistgrejer där att titta på.

Det är disigt väder. 26,5°. Stannar på en parkering och fixar lite mat. Förlorade internet när vi körde ut ur Tyskland så vi får förlita oss på PGSen och MAPS.ME appen.

Vi har iallafall planerat att besöka Casemate Du Bock som är ett tunnelsystem inuti/under stadens ringmur. Känna historiens vingslag runt om oss.

Ställer in GPSen som leder in oss i staden och rakt fram till vårt mål.
Lyckas parkera väldigt nära ingången.

När vi börjar gå ser vi ett cityturist tåg och köper biljett. Det är en 45 minuters trip med sedvanliga billiga hörlurar och en förinspelad röst som berättar vad man passerar. Typisk turistgrej. Men lite kul ändå.  Kostade 26€ för oss 3.



Här sitter vi på tåget. Det är inte direkt fullt. Man väljer vilket språk man vill lyssna till. Vi sitter längst fram i vår vagn.  Rutorna är slitig så vi öppnar dem för att kunna sticka ut kamerorna och få nån hyfsad bild.



Så har vi åkt turen och kliver av på samma ställe som vi startade från. Det var intressant att höra historien om Luxemburg. Det lilla landet kan inte ha haft det så lätt alla gånger med alla jättar runt omkring sig som vill ta över.

Staden är en blandning mellan gammalt och nytt idag. Vi passerar en del fina byggnader men det mesta ser lite halvtrist ut tycker vi. Kanske är det skillnad om man går runt? Tåget tuffar på där gatorna är breda nog.

Så tar vi oss den korta biten till entrén till Casemate Du Bock. Betalar inträdet på 10€ och går in i borgen/underjorden. Det är mörkt även om det finns viss belysning. Vi har en karta som vi försöker följa men vi gick fel 1 gång då vi missade en skylt. Gångarna varierar mellan att vara typ 3m breda och rymliga till trånga smala passager där maken får huka för att inte slå huvudet i taket.



Snyggt belyst med färgade lampor på sina ställen.



Maken får bära kameran när vi fotar med mobilerna.



Vi går i gångarna. Det blir en bit. Ner för en hiskeligt smal trappa med trappsteg som lutar och äckligt klibbig ledstång, sen upp igen då den ledde till en återvändsgränd.

(Tvättade händerna seriöst noga efter detta!)



Här och där finns det utkiksposter. Skönt med lite frisk luft. Det luktar ju verkligen gammal källare.

Har man anlag för klaustrofobi är detta inget bra ställe att vara på!




Vi fotar oss på det mest upplysta stället.



Gluggar att titta ut ur eller hål för kanoner. Det står nån gammal kanon på något ställe. Just den här gluggen har galler.



Vi går i gångarna rätt länge. Möter andra besökare då och då. Det är lite kyligt men mest fuktigt så vi småsvettas lite. Ganska coolt tycker jag!



Tänker på att det är väldigt rent i gångarna. Ingen spindelväv och inget skräp.
Här borde väl fladdermöss stortrivas? Spindlar? Möss?



Här finns mer information om Casement Du Bock för den som vill läsa mer.

Nu är vi nöjda med dagens turistande och bestämmer oss för att åka mot Frankrike. Det blir inget mer turistande i Luxemburg denna gång.

See ya!

//Family on tour 

Äntligen Moseldalen! - Kroatien 2016 del 8

Kommer fram till den gröna floden. Vi har med oss en turistkarta som vi köpte förra året. På kartan ser vi alla slott och borgar. Det ska visst vara ganska många. Vore kul att besöka nån!



Det är många broar. Vi åker över en.



Första fältet med vindruvor!
De står i prydliga rader. Måste vara hundratals vinstockar.



Vy över Mosel.



Mosel är verkligen en lång flod. Enligt Wikipedia är den 54,5 mil! Och man kan lugnt säga att den snirklar sig fram. Hur många svängar som helst.

Byarna ligger som på ett pärlband. Den ena sötare än den andra. Fina hus och mycket blommor.



Vi stannar till i en by som heter Punderich. Letar efter en restaurang med utsikt över floden. Det finns många restauranger men de ligger mot bygatan till.
Kör efter GPSen som även visar restauranger. Får leta en stund. Kommer in på en väg som är 2.1 bred. Det går ju inte! Vi är 2.70 mellan vingarna (speglarna ). Vi får backa ut.
Måste verkligen säga att backkameran har varit värdefull! Jag har inte behövt kliva ur och vinka en enda gång. Kameran har 2 lägen. Bakåt bilden visas även under körning vilket är väldigt bra. Sen visar den neråtbild när man lägger i backen. Då kan man backa så att det är 5cm till det som tar emot. Snacka om precision!

Det är varmt!
33° för att vara exakt.
Solkräm på och minimalt med kläder. Men kläder för restaurang.



Knatar in på en restaurang.
Blir hälsade av ägaren själv. Han är såå vänlig och såå bestämd.

Vi vet inte riktigt vad vi har beställt då han kommer med motförslag på allt vi sa.
Men drickat kommer in efter bara nån minut och det smakade såå bra. Det är verkligen varmt och vi sitter under ett parasoll. Sitter 2 andra svenska par längre bort.



In kommer rykande heta stenar. Efter kommer bossen och lägger på kött/kyckling. Hm...lite annorlunda!
Vi ska visst tillaga vår mat själva. Han ger noga instruktioner om hur vi ska skära för att få köttet stekt som vi önskar.
Det fräser om stenarna! De är verkligen heta och det känns väldigt varmt när man kommer med gaffeln och ska vända köttet.
Kanske inte riktigt vad man önskar sig en varm dag som denna.



Maten är snart klar. Då kommer bossen in med bröd. Som vi ratar. Igen. Han insisterar men vi håller emot. Han tyckte nog vi val helknäppa.
Det är 3 såser och sallad till. En av såserna var så stark att den inte gick att äta. Det var nog den han tyckte vi skulle ha brödet till.
Maten är god men köttbiten är i minsta laget. Vi är ändå nöjda och beger oss tillbaka till SilverSARA. Det är underbart att komma in i bilen och sätta igång ACn.



Gick en snabb vända innan vi satte oss i bilen. Det är så fint överallt!



Vv



Vi bestämmer oss för en tidig kväll. Inte köra så mycket längre utan i stället ta in på en camping / ställplats med dusch.
Det blir som vanligt några stopp innan vi hittar en som känns OK.

Den heter Paradies och det låter ju fint!

När vi kommer in så visar det sig att campingen hade sin glanstid på typ 80-talet men vi stannar ändå. Ägaren är trevlig hjälper oss att koppla in el till ACn.

Han berättar att det finns ett stort fribad precis intill. Dottern vill förstås bada så det blir att knata grusvägen dit och betala inträde. Det är såå varmt!

Dottern och maken duschade på fribadet men jag tog campingens dusch innan jag fixade kvällsmat i Omnian.

Det var nog tur att det bara var jag som duschade för vattentemperaturen gick inte att ställa om överhuvudtaget och det var på gränsen till skållhett. Som de inte tål.

Att duscha är såå underskattat!

Sen sov vi gott med ACn på hela natten! Var lite oroliga över hur mycket el vi skulle behöva betala för men hela notan blev ynka 13€.
Tror aldrig vi bott så billigt förutom när vi fricampat förstås.



Del 9.

//Family on tour

Mot Mosel men se var vi hamnade! - Kroatien 2016 del 7

Vi lämnar bostadsområdet i Dusseldorfs utkant vid 10.00 tiden. Det är kvavt i bilen eftersom vi inte hade sidorutorna öppna. Ganska mycket liv utanför och det visade sig att vi ställt oss bredvid en kyrka modell modern stil. Det är söndag och uppenbarligen gudstjänst.

Hör ett ilsket smattrade på taket och undrar om vi blir beskjutna men det är bara något från träden som tokramlar ner på oss.
Hann tänka att detta vore ju ödet!

Lämnar så Dusseldorf för att köra mot den vackra Mosedalen.

Ganska mycket kryp som dött på vår ruta.



Har med mig min trogna följare. Hoppas på lite fina vyer idag.



GPSen föreslår en väg men vi ställer in den på vår riktiga vikt. Då får vi en helt annan väg. Tänker att vi nog har kört rätt olagligt i miljonerna i Dusseldorf så nu ska vi vara laglydiga. Höll på att få spel på GPSen som föreslog U-sväng en sådär 200ggr. OK för U-sväng med personbil. U-sväng med 7m husbil är en helt annan sak.

 Får se lite mer av landet om man kliver av motorvägen. Så det gör vi med glädje.



Men var har vi hamnat? Kan ju knappt se ut!



Maken tycker att han känner igen sig redan innan vi kommer in i byn.



Parkerar och tar en promenad. Dottern fotograferar lyckligt alla bilarna.
Jag hade ingen aning att detta låg här så det blev en positiv överraskning.
Speciellt när maken älskar Formel 1 och sånt.



Maken är rätt lycklig han!



Vi traskar upp för en trappa och hamnar strax före utloppet. Det är 28grader varmt och full sol. Vi är inte direkt ensamma. Väldigt många motorcyklister.



Det är öppen bana och alla som betalat får köra vilket syns...
En del har fina tävlingsbilar medan andra kommer i typ samma bil som de kör till jobbet med. Några gasar ur så det riktigt brölar när de kommer förbi.
Däck tjuter. Publiken säger ihh och ohhh.
En del kör snabbt medan en liten Fiat kryper upp för backen. Då fnissar folk.

Hur som helst riktigt roligt att se!



Vy.



Det finns en Taxi-tur man kan få köpa och jag skulle gärna åkt den men då lilltjejen håller sig till Pariserhjulet och åkattraktionerna för små barn när vi är på Tivoli känns det inte så aktuellt.
En annan gång. ..

Nu fortsätter vi mot Moseldalen.

Del 8.

//Family on tour

Dusseldorf by night - Kroatien 2016 del 6

Taxiresan går snabbt.  Vi är bara några km från centrum.
Det är så mycket folk. Överallt! Blandade åldrar. Till och med barn och barnvagnar. Mycket olika musik från alla barerna.

Och massor av barer. Tror aldrig jag sett så många på samma ställe. Vägg i vägg.

Såå trevligt!

En riktig folkfest.
Lite mer sånt skulle vi ha i Sverige!

Sen går vi en vända på stan innan vi går in på restaurangen som vi planerat att vi skulle besöka.



Maken har ju tjatat en hel del om det här med svinaxel. I rätt många år.

Han har varit och jobbat på Husvagnsmässan i Dusseldorf i typ 9 år och varenda gång har de ätit denna berömda svinaxel

Mässan har han inte pratat så mycket om. Vi går ju alltid på mässan på Elmia och kollar in nyheterna. Så mässa som mässa kanske.

Men svinaxel. Det ska visst vara nåt speciellt!

Det ska vara så gott! Och såå mycket mat! Var man än sätter gaffeln så tar det aldrig slut.

Ni kan fatta att han har byggt upp förväntningar! Stora!

Så får vi då äntligen in denna hett efterlängtade svinaxel. Det tog max 10 minuter efter att vi satt oss.

Såå...   Var den enorm?

Njae min förväntning var nog att den skulle vara som en mindre kalkon.

Vi kan väl säga att den var som en mindre grillad kyckling. Sån där som man kan köpa färdig på ICA.

Men den var fin! Med en gaffel mitt i. Inte som ett konstverk men ändå lite cool.

Och den var GOD! Väldigt god!
Och den räckte till!

Blev proppmätt. Men jag åt upp allt utom potatisen!

Surkål däremot är ju kanongott!
Varför lagar vi inte det?
Andra gången jag äter det på kort tid. På matfestivalen i Jönköping åt jag polsk jägargryta. Med surkål. Väldigt gott det oxå!



Barnportion. Den går inte av för hackor. Undrar hur vuxenportionen ser ut?



Otroligt mycket folk överallt. Det verkar vara nån slags festival. Franska flaggor, långbord där alla dricker vin, torgstånd med vinförsäljning och smått att äta. Mycket flaskor och tjusiga glas överallt.
Ser väldigt trevligt ut



Mest folk i vår ålder och över. Ingen fylla och inga alltför balla ungdomsgäng.



Jag skulle vilja sätta mig nånstans och bara njuta av stunden men vi går ner till Rhen. Lilltjejen är inte så road. Hon vill åka till Frankrike.

Båten vid Rhen.



Kolla vem som kör! Han har nog passerat bäst före...med råge.



Ser rätt mysigt ut!



Här är Båten som inte kan komma ut.
Det är tekniskt omöjligt. Den är helt instängd men ligger där och guppar fint. Med belysning på.
Ser ut som om den bara väntar.



Tillbaka till husbilen nu då vi känner oss nöjda. Stannar mitt i smeten och festar loss på en glass. Vilket ställe! Vilka skapelser! Liknar Smultronstället i Söderköping fast det här var nog värre!

Så kommer vi ut ur gamla stan och går till taxistoppet som maken vet var det ligger. Hoppar in i den som står först.

Hamnar visst hos den minst serviceninded av taxichaufförer. Han känner inte igen adressen. Säger Dusseldorf typ 17ggr och viftar frågande (grinigt ) med händerna. Vi vet ju bara att vi ska åka ca 7km och vi tror att vi är i Dusseldorf.

Där skulle vi ha klivit ur om vi hade vetat vad som skulle komma.

Han börjar köra. Fortfarande vilt argumenterande. På tyska. Vi tar upp MAPS.ME och visar. Pekar på hans GPS. Han startar den, slår i en bok med postnummer och är triumferande upprörd när han hittar gatan vi uppgett på ett annat postnummer. Han stannar och pausar taxametern en stund men den har redan hunnit ticka på utan att vi kommit nån vart.
Man kan inte säga att han är direkt charmig. ..suckar och stönar. Mumlar för sig själv.
Vi babblar på i baksätet. Fortfarande glada efter vår trevliga kväll i folkliga Dusseldorf. Vi åker.

Så ser maken plötsligt hur siffrorna på hans GPS som visar avståndet till målet ändras. Vi hade kanske 5-6km kvar av 7 totalt och nu har vi över  8km. Tar han oss på sightseeing nu? Maken ifrågasätter och det utbrister en hetsig diskussion på 2 språk. Den nu allt mer irriterade taxichauffören gör en hård inbromsning. Jag tror faktiskt helt ärligt att han ska kasta ut oss där. Mitt ute i ingenstans. Vi är i nåt slags industriområde.

Men maken tar kommandot och pekar återigen på telefonens karta. Upprört nu.
Taxichauffören kör vidare och man kan säga att vårt glada babbel har tystnat tvärt. Vi vill bara komma tillbaka till SilverSARA.
Taxichauffören stänger av taxametern som nu står på 33euro. Tack och lov för det. Kan ju bli hur dyrt som helst. Han kör lite hårdare nu och frågar maken vid varje korsning om han kör rätt.

Snart känner vi igen oss och när vi kommer in på rätt gata säger vi att han kan stanna och släppa av oss.
Jag och lilltjejen hoppar snabbt ur. Maken betalar 33euro. Så är vi hemma! Klockan är 23.00.

Vilken dag!

Vi står över natten i ett bostadsområde. Känns ganska tryggt men sover med sidofönstrena stängda och larmet på.

Men vilken knäpp taxichaufför! Blev ju lite trist avslutning på dagen.

Natti!

Del 7.

//Family on tour

Mot Dusseldorf med lite stau - Kroatien 2016 del 5

Vaknar 08.30 av att maken vill åka.
Han är hungrig. Han vill inte att vakten, som enligt skylten ska komma och ta betalt 2ggr per dag, ska komma precis när vi ska åka. Jag vill sova mer men sätter mig där framme som den lydiga fru jag är. Makens mage måste man ju lyssna på!

Det är 16° och regn.
Ställplatsen är inte direkt mysig. Bara ett ställe att sova på.
Vi fricampar gärna i tex industriområden eller på större parkeringar men vi ser alltid till att stå bland annat folk. Känns det inte säkert åker vi tills vi hittar nåt som  känns bra.
Nu när vi åker husbil kommer vi försöka stå på ställplatser och då betalar vi gärna men det måste fortfarande kännas säkert.

Vi kör en bit och stannar vid en rastplats och äter frukost. Jag går och lägger mig på sängen medan maken fixar kaffet. Det tar en stund då jag vill ha kokhett kaffe och vår Dometic 12voltsbryggare inte värmer riktigt så hett. Vi brukar koka upp vatten och hälla det i bryggaren. Maken får väcka mig en andra gång.

Närmar oss Lubeck och den första varningen om stau dyker upp. Under dagen får vi fler kövarningar men behöver aldrig stå stilla. Det rullar på hela tiden. Som tur är.

Stannar på en rastplats och gör lite enkelt. 

Årets enkla är korv med räksallad och sallad. Maken serverar mig ett glas vin. Det var gott! Nu kickar snart den äkta semesterkänslan in.

Somnar gott en stund till...

Är inte mycket till resesällskap idag.

Kommer så fram till Dusdeldorf som är dagens mål.

Snurrar runt i 2 timmar utan att hitta parkering.  Det ska finnas 2 ställplatser men den ena är mer som ett vägbygge och den andra är stängd. Vad gör vi nu? Lilltjejen är skitsur för att vi inte kan parkera. 

Vi hade tänkt äta på en speciell restaurang. Som maken känner väl till. Det var så att säga inledningen på semestern.

Men får vi inte stanna blir det ju inte alls bra. Kör till den här häftiga restaurangen som snurrar. 

Dottern blir lyrisk igen. Även om den är sjukt högt upp.

Parkeringen är full så vi kommer inte in där heller. Börjar tröttna så vi bestämmer oss för att åka ut ur stadskärnan och se om vi kan äta något i nåt mindre samhälle. 

Kör ut ur det värsta gyttret och kommer in i ett bostadsområde. Bestämmer oss för att ta en taxi in till Gamla Stan i Dusseldorf. 

Skam den som ger sig!

Sparar gatuadressen så att vi ska hitta tillbaka igen. 

Del 6.

//Family on tour. 

Internet i Tyskland - tips

Förraförra året köpte vi flera simkort i Tyskland för x antal hundra kronor. Det var inte helt enkelt då vi inte pratar tyska. Vi fick hjälp av flera personer under flera dagar men inte ens de som var tyskar kunde fixa det. Totalt bortkastat.

Förra året köpte vi ett usb-modem som visserligen fungerade men var så segt att ungarna skrek rakt ut av besvikelse. När vi kom till Österrike funkade den helt plötsligt och alla telefonerna pep frenetiskt av allt som kickade igång. Där brände vi allt internet vi hade på några minuter.

Internet vill man ju gärna ha så vi ger inte upp i letandet.
I år har vi ju bytt fordon till husbil och har en hemma-router (D-link) med simkortshål. En extern antenn, köpt på Kjell & Company är monterad i takluckan vilket ger bättre mottagning. Nytt simkort via www.holidayphone.com för ca 500kr. 5Gig. Vi köpte kort för Tyskland men det finns även för andra länder tex Danmark och Österrike. Kortet kommer hem på posten. Tog knappt 1 vecka. Fungerar klockrent för oss 3!

//Family on tour

Kommentera gärna!

Nu har jag släppt kommentarerna fria på bloggen. Så kommentera gärna! Jag läser och uppskattar alla!

På Facebook sidan SilverSARA kan man oxå kommentera såklart.

Jag använder mig av en tjänst som heter www.ifttt.com
Den kopplar ihop olika internet medier. Så inlägget på Bloggerbloggen publiceras automatiskt på SilverSARA sidan utan att jag behöver klippa och klistra. Smidigt!

Jag använder även Pinterest och andra medier men dem har jag inte kopplat än.

Skulle våga mig på att säga att alla som bloggar är 'beroende' av att få kommentarer. Så att koppla ihop olika plattformar är bra.

Till alldeles nyss har jag bara låtit registrerade användare kommentera. Men nu har jag ändrat inställningarna så att alla kan kommentera. Vi får se hur det går. Kanske blir jag spammad med sånt jag inte vill se...

//Family on tour

Danmark i ösregn - Kroatien 2016 del 4

Malmö levererar inte. Det spöregnar verkligen.
Tur att man sitter inne i värmen. Vi har det bra. Jag och dottern sitter i telefonen och maken kör medan han diggar mellandotterns Spotify lista som vi tagit ner till offline.

Öresundsbron är ett fascinerande bygge tycker jag. Den symboliserar äventyr. När man passerat den är det slut på att passa tider och allt annat som hör vardagen till. Sen tycker jag den är rätt snygg i sin konstruktion oxå. Speciellt när man ser alla pelarna underifrån.



Danmark passerar utanför. Regnar rejält hela tiden. Vi stannar inte. Bara kör. Tar 2 timmar drygt att köra mellan Öresundsbron och Rödby hamn.
Vi kommer fram till Rödby och blir så glada när vi kan köra nästan rakt in. Visst är det köer men vår rad vinkas fram. Så är vi nästan framme vid sista gröna lampan och tror att vi får rulla på färjan. Men se där tog det stopp.
Vi får rött och kommer inte på denna färja. Jaja. Så kan det gå.
Ser ingen tidsangivelse när nästa ska gå men gissar att den går 2 ggr i timmen.
Bestämmer oss för att kära lite kvällsfika. Kokar te och tar en macka.
Det blåser hårt och rycker tag i SilverSARA.

Sen blev det snabba puckar. Plötsligt lyser det grönt. Ingen förvarning alls. Inte sett bilar rulla av. Håller tekoppar i handen medan maken kör oss på färjan.
Vi står 1dm från det berömda bogvisiret.



Blåser hårt och gungar som bara den.
Mysigt tycker jag som älskar blåsten.



Färjan kostar 889 DKK. Vi kommer in i Puttgarden  klockan 12 på natten.
Kollar alla ställplatsapparna men de kräver internet allihopa. Förstås. Den enda som funkar är Maps.me.
Ser att det finns ställplatser inte allt för långt bort. Tar kordinipserna och gpsdamen tar oss raka vägen fram.

Sov gott!

Del 5.

//Family on tour