Taxiresan går snabbt. Vi är bara några km från centrum.
Det är så mycket folk. Överallt! Blandade åldrar. Till och med barn och barnvagnar. Mycket olika musik från alla barerna.
Och massor av barer. Tror aldrig jag sett så många på samma ställe. Vägg i vägg.
Såå trevligt!
En riktig folkfest.
Lite mer sånt skulle vi ha i Sverige!
Sen går vi en vända på stan innan vi går in på restaurangen som vi planerat att vi skulle besöka.
Maken har ju tjatat en hel del om det här med svinaxel. I rätt många år.
Han har varit och jobbat på Husvagnsmässan i Dusseldorf i typ 9 år och varenda gång har de ätit denna berömda svinaxel
Mässan har han inte pratat så mycket om. Vi går ju alltid på mässan på Elmia och kollar in nyheterna. Så mässa som mässa kanske.
Men svinaxel. Det ska visst vara nåt speciellt!
Det ska vara så gott! Och såå mycket mat! Var man än sätter gaffeln så tar det aldrig slut.
Ni kan fatta att han har byggt upp förväntningar! Stora!
Så får vi då äntligen in denna hett efterlängtade svinaxel. Det tog max 10 minuter efter att vi satt oss.
Såå... Var den enorm?
Njae min förväntning var nog att den skulle vara som en mindre kalkon.
Vi kan väl säga att den var som en mindre grillad kyckling. Sån där som man kan köpa färdig på ICA.
Men den var fin! Med en gaffel mitt i. Inte som ett konstverk men ändå lite cool.
Och den var GOD! Väldigt god!
Och den räckte till!
Blev proppmätt. Men jag åt upp allt utom potatisen!
Surkål däremot är ju kanongott!
Varför lagar vi inte det?
Andra gången jag äter det på kort tid. På matfestivalen i Jönköping åt jag polsk jägargryta. Med surkål. Väldigt gott det oxå!
Barnportion. Den går inte av för hackor. Undrar hur vuxenportionen ser ut?
Otroligt mycket folk överallt. Det verkar vara nån slags festival. Franska flaggor, långbord där alla dricker vin, torgstånd med vinförsäljning och smått att äta. Mycket flaskor och tjusiga glas överallt.
Ser väldigt trevligt ut
Mest folk i vår ålder och över. Ingen fylla och inga alltför balla ungdomsgäng.
Jag skulle vilja sätta mig nånstans och bara njuta av stunden men vi går ner till Rhen. Lilltjejen är inte så road. Hon vill åka till Frankrike.
Båten vid Rhen.
Kolla vem som kör! Han har nog passerat bäst före...med råge.
Ser rätt mysigt ut!
Här är Båten som inte kan komma ut.
Det är tekniskt omöjligt. Den är helt instängd men ligger där och guppar fint. Med belysning på.
Ser ut som om den bara väntar.
Tillbaka till husbilen nu då vi känner oss nöjda. Stannar mitt i smeten och festar loss på en glass. Vilket ställe! Vilka skapelser! Liknar Smultronstället i Söderköping fast det här var nog värre!
Så kommer vi ut ur gamla stan och går till taxistoppet som maken vet var det ligger. Hoppar in i den som står först.
Hamnar visst hos den minst serviceninded av taxichaufförer. Han känner inte igen adressen. Säger Dusseldorf typ 17ggr och viftar frågande (grinigt ) med händerna. Vi vet ju bara att vi ska åka ca 7km och vi tror att vi är i Dusseldorf.
Där skulle vi ha klivit ur om vi hade vetat vad som skulle komma.
Han börjar köra. Fortfarande vilt argumenterande. På tyska. Vi tar upp MAPS.ME och visar. Pekar på hans GPS. Han startar den, slår i en bok med postnummer och är triumferande upprörd när han hittar gatan vi uppgett på ett annat postnummer. Han stannar och pausar taxametern en stund men den har redan hunnit ticka på utan att vi kommit nån vart.
Man kan inte säga att han är direkt charmig. ..suckar och stönar. Mumlar för sig själv.
Vi babblar på i baksätet. Fortfarande glada efter vår trevliga kväll i folkliga Dusseldorf. Vi åker.
Så ser maken plötsligt hur siffrorna på hans GPS som visar avståndet till målet ändras. Vi hade kanske 5-6km kvar av 7 totalt och nu har vi över 8km. Tar han oss på sightseeing nu? Maken ifrågasätter och det utbrister en hetsig diskussion på 2 språk. Den nu allt mer irriterade taxichauffören gör en hård inbromsning. Jag tror faktiskt helt ärligt att han ska kasta ut oss där. Mitt ute i ingenstans. Vi är i nåt slags industriområde.
Men maken tar kommandot och pekar återigen på telefonens karta. Upprört nu.
Taxichauffören kör vidare och man kan säga att vårt glada babbel har tystnat tvärt. Vi vill bara komma tillbaka till SilverSARA.
Taxichauffören stänger av taxametern som nu står på 33euro. Tack och lov för det. Kan ju bli hur dyrt som helst. Han kör lite hårdare nu och frågar maken vid varje korsning om han kör rätt.
Snart känner vi igen oss och när vi kommer in på rätt gata säger vi att han kan stanna och släppa av oss.
Jag och lilltjejen hoppar snabbt ur. Maken betalar 33euro. Så är vi hemma! Klockan är 23.00.
Vilken dag!
Vi står över natten i ett bostadsområde. Känns ganska tryggt men sover med sidofönstrena stängda och larmet på.
Men vilken knäpp taxichaufför! Blev ju lite trist avslutning på dagen.
Natti!
Del 7.
//Family on tour
Det är så mycket folk. Överallt! Blandade åldrar. Till och med barn och barnvagnar. Mycket olika musik från alla barerna.
Och massor av barer. Tror aldrig jag sett så många på samma ställe. Vägg i vägg.
Såå trevligt!
En riktig folkfest.
Lite mer sånt skulle vi ha i Sverige!
Sen går vi en vända på stan innan vi går in på restaurangen som vi planerat att vi skulle besöka.
Maken har ju tjatat en hel del om det här med svinaxel. I rätt många år.
Han har varit och jobbat på Husvagnsmässan i Dusseldorf i typ 9 år och varenda gång har de ätit denna berömda svinaxel
Mässan har han inte pratat så mycket om. Vi går ju alltid på mässan på Elmia och kollar in nyheterna. Så mässa som mässa kanske.
Men svinaxel. Det ska visst vara nåt speciellt!
Det ska vara så gott! Och såå mycket mat! Var man än sätter gaffeln så tar det aldrig slut.
Ni kan fatta att han har byggt upp förväntningar! Stora!
Så får vi då äntligen in denna hett efterlängtade svinaxel. Det tog max 10 minuter efter att vi satt oss.
Såå... Var den enorm?
Njae min förväntning var nog att den skulle vara som en mindre kalkon.
Vi kan väl säga att den var som en mindre grillad kyckling. Sån där som man kan köpa färdig på ICA.
Men den var fin! Med en gaffel mitt i. Inte som ett konstverk men ändå lite cool.
Och den var GOD! Väldigt god!
Och den räckte till!
Blev proppmätt. Men jag åt upp allt utom potatisen!
Surkål däremot är ju kanongott!
Varför lagar vi inte det?
Andra gången jag äter det på kort tid. På matfestivalen i Jönköping åt jag polsk jägargryta. Med surkål. Väldigt gott det oxå!
Barnportion. Den går inte av för hackor. Undrar hur vuxenportionen ser ut?
Otroligt mycket folk överallt. Det verkar vara nån slags festival. Franska flaggor, långbord där alla dricker vin, torgstånd med vinförsäljning och smått att äta. Mycket flaskor och tjusiga glas överallt.
Ser väldigt trevligt ut
Mest folk i vår ålder och över. Ingen fylla och inga alltför balla ungdomsgäng.
Jag skulle vilja sätta mig nånstans och bara njuta av stunden men vi går ner till Rhen. Lilltjejen är inte så road. Hon vill åka till Frankrike.
Båten vid Rhen.
Kolla vem som kör! Han har nog passerat bäst före...med råge.
Ser rätt mysigt ut!
Här är Båten som inte kan komma ut.
Det är tekniskt omöjligt. Den är helt instängd men ligger där och guppar fint. Med belysning på.
Ser ut som om den bara väntar.
Tillbaka till husbilen nu då vi känner oss nöjda. Stannar mitt i smeten och festar loss på en glass. Vilket ställe! Vilka skapelser! Liknar Smultronstället i Söderköping fast det här var nog värre!
Så kommer vi ut ur gamla stan och går till taxistoppet som maken vet var det ligger. Hoppar in i den som står först.
Hamnar visst hos den minst serviceninded av taxichaufförer. Han känner inte igen adressen. Säger Dusseldorf typ 17ggr och viftar frågande (grinigt ) med händerna. Vi vet ju bara att vi ska åka ca 7km och vi tror att vi är i Dusseldorf.
Där skulle vi ha klivit ur om vi hade vetat vad som skulle komma.
Han börjar köra. Fortfarande vilt argumenterande. På tyska. Vi tar upp MAPS.ME och visar. Pekar på hans GPS. Han startar den, slår i en bok med postnummer och är triumferande upprörd när han hittar gatan vi uppgett på ett annat postnummer. Han stannar och pausar taxametern en stund men den har redan hunnit ticka på utan att vi kommit nån vart.
Man kan inte säga att han är direkt charmig. ..suckar och stönar. Mumlar för sig själv.
Vi babblar på i baksätet. Fortfarande glada efter vår trevliga kväll i folkliga Dusseldorf. Vi åker.
Så ser maken plötsligt hur siffrorna på hans GPS som visar avståndet till målet ändras. Vi hade kanske 5-6km kvar av 7 totalt och nu har vi över 8km. Tar han oss på sightseeing nu? Maken ifrågasätter och det utbrister en hetsig diskussion på 2 språk. Den nu allt mer irriterade taxichauffören gör en hård inbromsning. Jag tror faktiskt helt ärligt att han ska kasta ut oss där. Mitt ute i ingenstans. Vi är i nåt slags industriområde.
Men maken tar kommandot och pekar återigen på telefonens karta. Upprört nu.
Taxichauffören kör vidare och man kan säga att vårt glada babbel har tystnat tvärt. Vi vill bara komma tillbaka till SilverSARA.
Taxichauffören stänger av taxametern som nu står på 33euro. Tack och lov för det. Kan ju bli hur dyrt som helst. Han kör lite hårdare nu och frågar maken vid varje korsning om han kör rätt.
Snart känner vi igen oss och när vi kommer in på rätt gata säger vi att han kan stanna och släppa av oss.
Jag och lilltjejen hoppar snabbt ur. Maken betalar 33euro. Så är vi hemma! Klockan är 23.00.
Vilken dag!
Vi står över natten i ett bostadsområde. Känns ganska tryggt men sover med sidofönstrena stängda och larmet på.
Men vilken knäpp taxichaufför! Blev ju lite trist avslutning på dagen.
Natti!
Del 7.
//Family on tour
Vilka äventyr ni hamnar i!! Bara så där ..... Ha det gott även i fortsättningen! Kram
SvaraRaderaTack! Vi har en förmåga att råka ut för lite saker. Men är det inte värre än så så gör det inget.
Radera//Family on tour