Mot Kroatien 2014 - del 5

Nu är siktet inställt på Schwyz (Schweiz) och vi rullar iväg. Det regnar. 19° varmt. Vignetten för att köra i Schweitz kostade 35euro, sa jag det? Det var lite saftigt med tanke på att vi bara ska passera... men men....

Del 1, 2, 3 och 4 på resan.

Det finns en del tunnlar här. Visserligen ser man bergen men det är skönt att köra igenom dem oxå, inte bara uppför och nerför dem.

Visst är det vackert?! Men vi har inge vidare tur med vädret hittills. Längtar så till värmen nu!

De Schweiziska husen ser inte riktigt ut som de i Österrike. De är lite mer mörka eller hur man ska säga. Men mycket blomlådor ha de.

Till och med GPS'n visar höjden på sin bild. Nere till höger på vår GPS syns vilken höjd vi befinner oss på. Den här GPSen är berest! Den har varit på bergen på Gran Canaria (det var högt!!) och förra året var vi ju väldigt högt upp på ett berg i Österrike.

Tidigare i år var vi på Teneriffa, det var lite högt men inte så där jättemycket. Det blåste så på vulkanen Teide att det inte gick att åka upp med linbanan. Vi höll för övrigt på att frysa ihjäl i deras mycket underliga månlandskap. Inte bloggat om det ännu...kanske kommer så småningom.

Vackert är det iallafall i Schweitz. Nu siktar vi på Luzern för att sedan ta oss mot Lugano.

Barnen är otroligt duktiga! Knappt ett ljud från baksätet. I år har vi ju ACC som fungerar så den här resan känns ju lätt som en plätt jämfört med hur det var förra gången.

Det är roligt när de ställer frågor. Inte för att vi alltid kan svaren, men med datorns hjälp kan man ju ta reda på det mesta. (om man hade haft internet dårå!)
Vi pratar tex om hur det kan vara snö på toppen på bergen och ändå så varmt nere i dalen. Just kontrasterna är ju fascinerande.



Ett berg som drog uppmärksamheten till sig.

Äldsta dottern vill ut och vandra bland kullarna! Visst är det vackert och det ser så himla grönt ut. Säkert ett växtparadis!

Eller så är det snorkallt klimat med de där bergen som kyler.

Vattnet är grönblått och ser inbjudande ut.

Tunnel med drag i. Jag tycker faktiskt att det är lite läskigt att vara inne i de långa tunnlarna. Det känns som om de aldrig tar slut och i taket är det tuber med snurrande jättepropellrar. Tänk om man fastnar där inne...hua!

Himla speciell kant. Vi kör under vad det nu är en bra stund. Vackra sjön brevid.

På långt håll ser jag ett enormt vattenfall. Måste ju vara hur stort som helst när det ser så stor ut på bilden. Visserligen kan jag zooma med kameran men ändå.

Ja, vad var det jag sa om vädret? Dimma, kallt och regnrusk.
Men snart är vi i värmen!! Vi är ju i Europa!

Åh så underbart det ska bli i Kroatien!
Ligga raklång på en solstol i 2 veckor.
Möjligen ställa mig upp för att gå de 50 metrarna ner till vattnet och flyta runt lite i ett kristallklart vatten.

Tror ni det är långt kvar?
Just nu känns det så...

 v

Oh vilken dimma...

Vi hamnar i bilkö strax innan Lugano och får ta det lugnt en stund. Ser en svenskreggad bil i raden brevid oss. Vi åker lite före och sen lite efter. När vi kommer jämsides rullar vi ner rutorna och småpratar lite. De ska bara till Lugano så de är snart framme vid sitt resmål. Vi ska ju en bit till!



Kön släpper och vi kommer in i ett regnigt Lugano.
Vi tankar klockan 21.00. Kört 37 mil på denna tank.
Nu rullar vi in i Italien.



Dagas att sova. Hittar INGA rastplatser. Till slut hittar vi en ficka precis brevid motorvägen. Inte optimalt, men maken är trött. Jobbigt att köra i regn. Stannar till på den. Det finns toaletter, som vi tjejer INTE besöker.....(Offentliga toaletter hör inte till våra favoriter)

Vi är inte direkt ensamma på parkeringen och det är lastbilar och turister överallt. Vi vevar inte ner benen för vi vill vakna om nån skulle klättra på vagnen. Det är mycket varmt inne i vagnen och vi öppnar fönstrena en stund för att kyla.

Utanför står det lastbilschaufförer med motorerna på, de röker och pratar och röken kommer in i vagnen. Bläh! Så vi stänger hellre än sover i detta. Usch vilket ställe att stå på!

Klockan 06.00 vaknar vi och är dödströtta. Vagnen har vinglat till i takt med varje bil/lastbil som kört förbi. Men vi lever och är inte rånade!
Kan inte säga att jag kände mig helt trygg denna natt! Vi brukar känna oss trygga när vi fricampar. Har gaslarm, kassaskåp och lite annat.



Vi kör en bit och stannar på en jättestor mack 07.30 för att äta frukost. Det står kaffe (fast på Italienska) på en stor skylt uppe på taket. Jag tänker att jag ska gå in och köpa mig en kopp rykande färskt kaffe och ta med ut i vagnen medan de andra dukar upp frukost. Hur svårt kan det vara lixom?

Kaffe!!!
Knatar in i macken/affären. Den är jättestor. Får åka rulltrappa upp till andra våningen där man kan fika. Kommer in i ett stort rum där det verkligen kryllar av folk. De står alla framme vid en lång disk. Jag läser på skyltarna och gissar mig till att cafe classico är vanligt svart kaffe. Mjölk har jag ju i vagnen så det behöver jag inte beställa. Tar upp en peng och ställer mig i vad jag tror är en kö, fast det mer ser ut som en folksamling. Väntar.

Och väntar... och väntar. I ett surr av italienska. Kan inte begripa hur kösystemet fungerar. Det är lixom ingen kö. Bara typ 200 personer som står stilla. Många verkar dricka kaffet där de står.

Så knackar en man i min ålder mig på axeln och frågar om jag är turist. Haha, ja vad svarar man på det. Jo det är jag ju så klart. Det syns väl! Han pratar engelska! Då säger han att jag står i fel kassa, Jag ska stå i kassan till höger för att få biljett och sen går man till kassan till vänster och får sin beställning. Aha!
Åh vad snällt att han kom fram. Har säkert stått här en kvart. Kunde nog stått resten av dagen för jag märkte ju som sagt inte ens att kön gick framåt.

Passar på att fråga hur man säger att man vill ta med dig kaffet. Jag har sett att en del kommer bärande på en pappersmugg medan andra tar porslin. Han rättar mig tills jag kan säga det på italienska. Jag är mycket tacksam och ställer mig i rätt kassa.

Det är en fasligt massa äldre (korta!) män i kön och jag är huvudet längre än dem alla. De tittar inte ens åt mig. De tränger sig! Så jag biter ihop och hänger med strömmen fram. Tränger tillbaka. Ganska snart är jag betydligt mycket närmare än jag var nyss. Framme vid disken dricker de kaffet direkt. Hm, konstigt. Man får pressa sig in mellan dem som sitter där på barstolar.
Kommer slutligen fram till kassan. Gör min beställning. På italienska (hoppas jag att det ska låta som). Får en biljett och pressar mig ut ur skocken till den andra kassan. Pust!

Tar mig över till den andra kassan. Samma sak. Det är ingen kö. Bara en fasligt massa folk. Som står stilla. En del dricker kaffet och andra bara står.
Jag kommer fram i mängden och ger min biljett till tjejen bakom disken. Hasplar ur min beställning igen.

Dröm om min förvåning när hon ställer fram kaffet. Det är en kopp som är mindre än ett decilitermått. Typ som ett snapsglas. I denna är det 2cm kaffe.



Jag bara döööör. Aldrig i livet att jag ställer mig i den andra kassan igen. Nej, ut i vagnen! Skit i kaffet!
När jag kommer ut och smakar på kaffet är det kallt. Familjen skrattar sig fördärvade.

Ja, det här är alltså min första erfarenhet från Italien. I vuxen ålder. Varit där när jag var 16. Men drack inte kaffe då...

Ut på vägen igen. Vägtull 2.30 euro. Vi vill köra mot Gardasjön. Gärna ta en tur runt sjön och se det berömda landskapet breda ut sig nedanför oss. Biljetten kostar 9.20 euro.



11.00 rullar vi in i Verona. NU börjar vädret vända!! Åh, underbara 26°. Härligt varmt och lätt soldisigt! Vi stannar på en mack och köper glass. Underbart! Asfalten ångar.

Nu märks det att marken är plattare.
Inga berg längre. Vi tankar klockan 13.00 och då har vi kört 42 mil. 29° nu.

Tull 19.40euro. Det kostar lite här....!

Vi kommer in i Stino di Livenz och måste ju stanna för att äta Italiensk pizza! Ett måste!! Pizza är ju något som vi lovat barnen. Och glass.
Jag är inte direkt nån älskare av pizza, men lite får man ju stå ut med...

Vi hittar en pizzeria. Barnen blir överlyckliga när han säger att det finns wifi. 5 personer sitter klistrade med näsan i sina telefoner. Vi är ensamma på pizzerian.
Ungarna och maken beställer pizza och jag beställer pasta bolognese rigatoni. Lite mer normalt pris på detta. 52euro.

Ut på vägen igen. Bara motorväg här. Inte vackert. Inget att titta på. Nästa vägtull kostar 8.30euro. Då frågar maken om jag tog med passen.
-Va? Nä! Det gjorde ju du förra året! Så, nä det gjorde jag inte. Gjorde du? 

Ja, alltså. Vi har åkt drygt 200 mil. Utan passen. Inte haft en tanke på dem. Börjar bli lite lätt skärrad. Visst, Kroatien är med i EU men det är ju inte riktigt som hemma ändå. Landet ligger ju en del efter vad det gäller infrastruktur och så...

Snart kör vi in i Koper i Slovenien. Känns nästan som hemma. Varit här såå många ggr förra året. 

Vi bara passerar. Tar oss mot tullen i Kroatien. Lite lätt nervösa.

Men hur det går får ni läsa om i nästa inlägg...

Adios!