Maken tar en tur till Italien, på egen hand.
Han åker in i Trieste (stor stad) och besöker bl a Fordverkstaden.
Engelskan är inte den bästa i Italien.
De som ens kan göra sig förstådda på knackig engelska bara skrattar och säger att de inte har tid i juli.
Han kommer tillbaka efter att ha besökt flera verkstäder. Ingen tid bokad nånstans. Vi känner oss lite nedslagna. Hade ju velat turista lite oxå.
Senare pratar vi lite med den slovenska barnfamilj som vi har lärt känna där på campingen och pappan i familjen berättar att han känner till en verkstad i Trieste som är duktiga.
Vi blir förstås alldeles till oss!
Ännu mer tacksamma blir vi när han tar upp telefonen och direkt ringer upp verkstaden som svarar att vi kan komma in när vi vill. Yeay! Vi nästan studsar av glädje brevid honom.
Han pratar italienska. Från och med nu kallar jag honom för pappa A.
Han ska in till Trieste och hämta en AC till husvagnen.
Han har grundligt frågat ut oss om vår.
Han erbjuder oss att följa efter i vår bil och sen får vi åka med honom tillbaka. Bara det är OK att följa med och hjälpa till att bära hans nya AC. Självklart tycker vi! Mer än självklart!
Ganska underligt, men vi är kanske 3 st på hela campingen som har AC på vagnen. I denna hetta! Vår AC står på hela dygnet! Utan den hade det inte gått att vara inne i vagnen öht. För att inte tala om att sova.
Så maken och pappa A åker in till Trieste.
Det tar några timmar och jag går och väntar. Undrande.
Sen kommer maken tillbaka.
Körande den minsta bil jag någonsin sett.
Kolla!
Jag skrattar, barnen skrattar och alla på campingen kommer fram och frågar vad som hänt med vår "auto".
Ska tilläggas att vi inte träffade speciellt många kroater på campingen. Vi hade ju hört innan att kroater är bra på engelska.
Vi träffade österrikare (lite engelska), tyskar (ingen engelska), italienare (ingen engelska) och slovener (rätt ok engelska). Av dem var slovenerna de som kunde mest engelska. Men alla ville prata oavsett modersmål! Haha...
Ganska roligt att inte 'kunna' prata. Men vill man ändå prata får man använda de ord man känner till. Tex 'auto' fattar vi ju att det är bil. Caputto (kanske inte stavas så) fattar vi ju oxå. Och sen kan man ju alltid rycka på axlarna. Det fattar alla. Haha....
Maken är nästan 2m lång. Han fick nätt och jämt in sig i den lille bilen.
Men vi var väldigt glada över att få ha lånebil. Det kan man kalla service!
När man är 5 i hushållet måste man fylla på kylskåpet och frysen ganska ofta. Jag och maken fick åka iväg och handla. Maten fick jag ha i knät och 1st påse fick plats i bakluckan. Så stor bil var det.
Barnen fick i uppdrag att kolla när campingen hade sitt "Pizzaparty", så 2 dagar fick de käka pizza. Till deras lycka. (inte min!)
Vi lämnade in bilen på tisdagen och skulle ringa senare i veckan för att kunna hämta den senast på fredagen. Var det sagt.
Maken ringde, men han som kunde engelska svarade aldrig.
Vi ringer varje dag.
På fredagen är vi lie smånervösa.
Tänk om de inte har påbörjat bilen. Vad kommer detta att kosta? Undrar när vi får hämta den.
Pappa A säger att vi ska vänta tills de ringer.
Han säger oxå att verkstaden är stängd på helgen.
Äntligen ringer de!
Bilen är klar!
Vi kan komma in när vi vill.
Vi vågar inte fråga om priset.
Tar med alla euro vi har i kassaskåpet.
Huh!
Vi åker båda. Frågar pappa A om det är OK att hålla ett öga på minstingen. De andra ligger i vagnen och läser.
Så äntligen lite sightseeing.
Mycket blommor har en del.
Jag gillar och sitter med kameran i högsta hugg!
Kroatien gränsar en kort bit mot Slovenien. Slovenien är mycket bergigt.
Pappa A säger att vi kan åka över berget så slipper vi köpa en ny vignette. Maken och pappa A körde den vägen hem från Trieste när de hämtade hans AC. Pappa A köper aldrig nån vignette utan har sin speciella vägar han vet är 'säkra'. Det är på motorvägen man blir filmad och ikappkörd om man inte har en gällande vignette.
Vi vill inte köpa en vignette och sätta på lånebilen, de är extremt svåra att ta loss. På vår bil sitter redan en gällande vignette.
Visst är det ett vackert landskap! Med bergen i bakgrunden.
Man rullar rätt bra i den här backen.
Lite värre uppför.
Många husvagnar är på väg in i Kroatien. De omgivande länderna har lite senare semester än vi verkar det som. Det är mitten på juli nu.
Många checkar in på campingen på fredagen inför helgen.
Här är vi i Koper (Slovenien). Den stora hamnstaden.
Det finns många affärer och köpcentrum.
Industriområdet. Ett av dem.
Vi har ställt in gps'en på Trieste. Men vi vill inte ut på motorvägen.
Den tar oss in på mindre vägar och till slut kommer vi fram till en rondell. Den avtagsväg som vi ska köra in på är avspärrad. Vägen är slut och de har tagit bort asfalten. Där kan vi omöjligt köra.
Vi tar en annan väg och hela tiden vill gps'en leda oss tillbaka till just den vägen. Vi kommer tillbaka till den lilla rondellen flera ggr.
Maken tycker att vi ska köra där ändå. På vägen utan asfalt!
Öh, nä tycker jag!
Har faktiskt ingen lust att utmana lagen i ett främmande land.
Fipplar lite i gps'en och hittar nåt som kallas för hinder. Då hittar den en annan väg. Yes!
Upp på berget ska vi! Det blev några mil längre.
Fast lite sightseeing dör vi inte av.
Kan bli kul!
Kommer upp i de slovenska bergen. Vilka snirkelvägar de har!
Små, och jag menar små, söta byar passerar.
Deras kabeldragningen är rätt fascinerande...
Det ser ganska fint ut. Många fina hus. Inte lika fattigt som jag trodde.
Men vilka berg!
Det här är en stor väg.
Vi åker i vår lille Italien-registrerade bil.
Det är en rejäl omväg att ta sig över bergen.
Men nu är vi ju redan halvvägs.
Pampig bro.
Vägen har plötsligt blivit mindre.
Det är odlingar och riktig bykänsla.
Vi hamnar bakom en vinglande turist.
Ligger läääänge och väntar medan han velar vart han ska. Han kör saaaakta, mitt i vägen!
Tillslut kör vi om. Lite rallyaktigt.
Vi gör som italienarna. Tutar och viftar med händerna.
De är ett livligt gestikulerande folk.
Och vi kör ju faktiskt i en Italien registrerad bil.
Skrattar gott!
Men vi är en bit ifrån havet.
Titta så sött!
Finns många renoveringsobjekt på landsbygden.
Helt plötsligt kör vi över gränsen.
Oväntat.
Ingen passkontroll här.
Vi har med oss passen för säkerhetsskull.
Och alla pengar vi har!
Har ingen aning om vad bilen kommer kosta.
Snart är vi inne i Trieste.
Maken har ju varit här 2 ggr innan så han är rätt säker på vart vi ska.
Ser ut som vilken stad som helst. Mycket reklam.
In i ännu ett industriområde.
Inte helt lätt att hitta om vi inte visste vart vi skulle.
Bilfirmorna ligger på rad längs med den här vägen, men vi gör en liten avstickare. Maken var precis här och letade efter en verkstad.
Här är vår lilla verkstad.
Vi kör in med lillbilen på deras plan. Det är riktigt trångt.
Maken går in och jag väntar kvar i bilen.
Det är 36 grader varmt.
Bilen är färdig! Vi får betala direkt.
Inte alls så mycket som vi var rädda för.
Vi fick ge 400euro för en ny kompressor. Ungefär halva priset mot vad det skulle kostat i Sverige.
Puh!
Jag har med mig mina nycklar så medan de pratar går jag och kollar så den ÄR lagad.
Det måste ha suttit en liiiten italienare i bilen för jag kommer knappt in bakom ratten. Haha. Men ACC'n funkar! Yippie!
Vi säger hejdå och åker lättade därifrån.
Nu ska vi åka och köpa varsin solstol med soltak.
Alla italienarna/slovenerna ha sånna och det ser såå mycket bekvämare ut än att ligga på en handduk.
Att få in en sån i lillebilen hade inta varit att tänka på.
Lite växtlighet som roade mig.
Kolla det här huset då!
Lite speciell parkering...
Allting går. Om man måste.
Lite blandade hus i staden Trieste. Ser inte allt för roligt ut. Pappa A berättade att Trieste är en 'arbetarstad'. Inte så mycket turiststad. Det bor ca 200 000 människor här.
Förr var Trieste den stor hamnstaden men nu för tiden är det Koper som är mest trafikerat.
Vi åker ju bara med bilen. Går aldrig ur. Vi får promenixa en annan gång. Känner oss lite stressade när nån annan har ansvaret för barnen, så vi skyndar oss hem igen.
vv
Nu har vi vignetten så nu ska vi ta motorvägen hem.
Inte en timmes bergsväg igen!
Vi tar oss rakt igenom staden.
Undrar vad statyerna har med banken att göra?
Det är verkligen skönt att det är högertrafik. Italienarna kör rätt hetsigt. Det dubbelparkeras, tutas och körs hej vilt.
Mycket statyer. Här med lite andlig touch.
Takodlingar. Där uppe är det säkert jättemysigt att sitta på kvällen. Med ett glas vin och solnedgång.
Ser ut som en jätteklänning, men det är nog sängkläder.
Eller?
Allting går. Om man måste. De har redan lastat på soffan, nu ska den andra fåtöljen följa med oxå. Trafiksäkert?
Hoppas de spänner fast dem iallafall.
Vi som tyckte vår bil var liten.
Bilen lagad. ACC'n fungerar!
Det är nu 37 grader varmt.
Vi åkte in på ett köpcentrum i Koper och köpte 2 solsängar. Hopfällbara. Himla smart!
Sista delen på vår resa.
