söndag 20 oktober 2013

Bergen i Österrike -- Till Kroatien - del 2

Har ni inte följt med oss hit, så finns den tidigare delen av resan här.

Nu är det 14° varmt (eller kallt?)

Vi vaknade 08.30. Mannen i vagnen hade öppnat fönstrena och det var isande kyligt, men friskt. Barnen vaknar motvilligt.

Vi traskar upp till sanitetsbyggnaden som ligger vid betalstationen och ser en ny människa sitta i buren och släppa upp folk på berget. Den trevlige mannen från igår syns inte till.


Molnen ligger tunga och det är nästan dimmigt. Vi undrar om det ska regna.


Vi tvättar av oss i isande kallt vatten och är ganska nyfikna på vad vi ska få se uppe på berget.

Här finns information om berget
Det är ett naturreservat, ligger i Österrikes alper och heter Grossglockner.

Bestämmer att vi ska åka en bit och sen äta frukost.





Betalar de 33 euro som turen på berget kostar. Frågar 'tanten' i kassan om det är OK att åka in med vagnen. Hon svarar glatt att det går fint.

Första backen ser vi ingenting. Dimman är verkligen tät. Det sluttar kraftigt uppåt. Vi är rätt glada och tramsiga i bilen.
Börjar undra om vi valt fel dag.
Vi ser verkligen ingenting.
Det är som mjölk. Bara vitt, vitt.


Men så: Plötsligt händer det!!
Vi har kommit ut ur dimman. Över molnen.
Utsikten är hänförande!

Vi är precis över molnen, de ligger som en mjuk matta alldeles under oss. Vi ser bergen med snö på och känner oss helt euforiska!



Första stoppet blir på en liten parkeringsficka. Vi kastar oss ut med kamerorna. Det låter oj, wow, ohh och ahh från alla barnen!
Jag går in och hämtar min extratröja, det är ganska kallt!



Nu börjar vi se skymten av en blå himmel.



Hoppar in i bilen igen. Inte helt lätt att starta. Vagnen är tung, vi står i uppförsbacke och motorn vrålar. Sakta men säkert kommer vi igång igen.

Cyklister kör oss oss på alla håll. En och annan mc oxå.




Titta, är det inte vackert?



Vi stannar lite då och då, bara för att titta.
Börjar förstå att detta berg kommer ta lite av vår restid.
Vi fick en karta när vi åkte in.
Den visar ett snirkelspår runt och över bergen. Inte en rak bit. Det ser långt ut.



Det är ganska ensamt. Inte så mycket folk som passerar oss.
Mest cyklister faktiskt.



Molnen ser så mjuka ut. Minsta dottern vill gå ut och känna på dem, säger hon. Vi skrattar och säger att det inte går.



Vänder vi blicken neråt ser vi en grön matta av växtlighet.
Måste ju spana lite på vad som växer här. Vad är det för något?
Ser ut som växterna hemma, inget annorlunda.
Väldigt frodigt.



På bergen står kossorna och äter. De måste ha grymt bra balans.
Ungarna letar med blicken efter getter.
Vi gillar getter. Haha...förklaring på det kommer en annan gång.



Vi undrar om någon åker off pist på bergen här?



Det är ju faktiskt ganska grönt på bergen. Skulle man inte kunna tro med tanke på snön och kylan.



Sitter bilen och tittar ut. Man blir verkligen lugn av utsikten.
Eller kan det vara av den tunna luften?



Sitter på muren och njuter. Känns lite läskigt. Det är en mycket brant stup alldeles bakom.



Letar efter små vattenfall. Allting är så väldigt långt borta.



Många krökar, så vi vet inte alls vad vi ska få se efter svängen.



Bergen är klädda med låg växtlighet. Det blommar ganska mycket om man tittar närmare.



Vägen är kantad av stenstolpar. Inte några räcken. Man bör inte gå för nära kanten.

Nu går vägen ganska kraftigt uppåt och sen ännu kraftigare neråt.




Vi börjar nu inse vad det är vi givit oss in på.
Vägen är en serpentin och vi är längst ner.
Bilen jobbar hårt och när vi stannar känner vi att det luktar starkt från bromsarna.
Upp är inte nåt större problem, men ner...
På kartan ser vi att vi har många berg framför oss. Som vi ska upp på och sen ner för.

Kommer runt en kurva neråt, i snigelfart. Jag tittar i sidospegeln och ser att det bolmar om husvagnens hjul.

Ryker kraftigt alltså!

Säger åt mannen som rullar in på nästa parkeringsficka.

Oj oj, vad det rök!
Nu måste vi stanna.

Dags för frukost!

Vi hamnade mycket lämpligt brevid bord och bänkar.
Går in i vagnen och sätter på kaffet.



Här stannar vi och äter frukost, det får ta en lång stund så bromsarna hinner svalna. Utsikten är hänförande, så det gör inte ont direkt.
Tror barnen hade kunnat stanna här hela dagen.



Det kommer en svensk bil. Och oj vad de vinkade!
En husvagn möter oss, fast från andra hållet. Den är inte lika stor som vår.



Frukosten smakar extra ljuvligt i bergsluften.
En sån där smakupplevelse som det bara blir ibland. Det är ju inte varje gång det smakar såå gott!

Mätta och belåtna packar vi in igen. Bromsarna har svalnat, det ryker inget alls.

Vi misstänker att vi måste stanna ungefär vart hundrade meter, för det sluttar kraftigt nerför.

Vi möter en kavalkad av gamla bilar. En del riktigt fina.

Skrattar lite för oss själva och tänker att om de gamla bilarna klarar bergen så borde vår Ford oxå klara det. Iofs är ju vår vagn äldre än vår bil...



Kolla vilken fin!
Undrar vad det är för sällskap som åker med sånna bilar? Kanske har de en träff här uppe på berget?



Bergen är så långt borta, några av dem ska vi runt.



Bakom en krök kommer vi fram till en fjällstation. Parkering för bussar, lite bord och bänkar och en butik.

Vi parkerar Knasen och går in i butiken.

Döttrarna får köpa lite souvenier. Alla nöjda och glada.

Bakom butiken är det en trappa upp ytterligare en nivå. Kanske 20 steg i en trappa.

Vi går upp där, men luften är så tunn att jag känner hur det svartnar för ögonen. Måste stanna och vila.
Känns ganska konstigt.



Nu är det mer snö på topparna.


vv



Tittar ner och får se en liten pöl. Ser inte stor nog ut att kallas sjö.



Bakom nästa krök fanns en som vi kallade det glaciär. Vet förstås att det inte är en riktig glaciär, men detta var den första snön som faktiskt var så nära att vi kunde ta på den.
Alla ut och bestiga den.
Alla utom jag.

De halkar runt på den där ett bra tag. Kastar smutsiga snöbollar på varandra och skriken ekar mellan bergstopparna.
De har riktigt roligt!

Mannen min åker genom skaren med ena foten och har snö upp till knäna. Han får hjälp att komma ur hålet.
De blev ganska kalla om fötterna. Foppa tofflor är snorhala och det är smutsiga och kalla fötter som vill komma in i bilen och värma sig.

Ett annat par kommer förbi och stannar med sin bil. Tjejen går ut på snön, med klackar och allt. Ser livsfarligt ut.



Strax är vi nere vid pölen. Den var faktiskt större än den såg ut.
Om det inte vore så kallt skulle jag kunna tänka mig att bada. Spegelblankt!


Vi möter en annan större husvagn! Vinkar ivrigt!
Visst är det lustigt att man gör så...när man är i ett annat land.

Vi körde oxå förbi en man som väldigt tydligt skakade på huvudet när vi passerade. Förstod mycket väl vad han tänkte. Haha.

Men vi var aldrig direkt oroliga. Vagnen full med mat. Kläder och allt annat vi kunde tänkas behöva.
Ner kommer man alltid och skulle det ta stopp får vi väl vända.


Magiskt vackert när snön speglar sig i vattnet.
Vi tar det lugnt. Stannar några gånger för att bromsarna ska få vila.


Här är bildbevis på att husvagnen är med!


Titta!! En svensk flagga!!
Nu vinkar vi ännu ivrigare!

Vår bil har inget landsmärke, man måste känna till hur nummerplåten ser ut på svenska bilar för att se var vi kommer från.
Det är nåt vi har pratat om att skaffa.
Nästa år!

Många berg blev det, men vad nu. En tunnel?


Oj oj oj, så mörkt det blev!

Vi har sett ganska många räddningsfordon. Dock ingen som aktivt räddade någon. Telefoner och personal finns det med jämna mellanrum.
Såg väl en som stod med motorhuven uppe.

Ganska många skyltar om att man skulle kolla bromsarna.


Inte så mycket snö längre.


Husvagnen följer med så fint där bak.


Men så tog det stopp. Nästan lite tvärnit.
Vägen är full av får.
Mitt på vägen står de.
Vi tutar inte, vi väntar.


Hela skocken har snart tagit sig upp på sidan av vägen.
Ungarna i bilen blir alldeles till sig när de får se ett svart får.
Av nån anledning tycker de väldigt synd om just den.
Inte för att jag såg nån större skillnad. Den var i samma storlek som de andra lammen.


Motorcykeln väntar oxå.


Vi har kört nerför ett bra tag nu. Nästan inge snö alls längre. Bara grönt.


Riktigt djupa dalar.
Ena dottern är helt fascinerad av landskapet.
Här vill hon bo säger hon.



Japp, vi klarade det!
Här är den andra betalstationen. Vi ska ju inte betala, det har vi redan gjort.


Nästa del av vår resa finns här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...